Hon var en föregångare
Månadens dikt ägnar vi denna gång minnet av skalden Sonja Andersson i Göteborg. I år var det 30 år
sedan hon gick bort. Hon var en av de stora föregångarna till den moderna feminismen.
Den dikt vi valt förebådar hennes bortgång. Dikten kallad Fred kan läsas här.
Sonja Andersson levde och verkade i stadsdelen Haga i Göteborg, som på hennes tid var en utpräglad
arbetarstadsdel. Numera är Haga Göteborgs myshörna där man flanerar på smala kullerstensgator kantade av
gamla träkåkar med fashionabla butiker och restauranger.
Från sin bostad på Kaponjärgatan hade hon utsikt över takåsarna mot Skansen Kronan. Hos henne sken solen
ofta och starkt men hennes liv var knappast någon solskenshistoria.
Miljön omkring henne kanske inte framkommer så tydligt i hennes dikter även om det var här och i
sommarstugan i Kullavik söder om Göteborg som hon skapade de flesta av dem.
I sin poesi skildrar hon stämningslägen, känslor och för även filosofiska resonemang. Hon fick mycket
fina recensioner (läs här ). En del kritiker liknar henne vid Stig Dagerman och den nederländske filosofen
Spinoza.
Hon gick sina egna vägar. Hennes idoler var inte Sofia Loren och Brigitte Bardot som många andra unga
flickors när hon växte upp. Vår f d jämställdhetsminister, jordbruksminister, vice statsminister m m
Margareta Winberg har t ex sagt att sexsymbolen Brigitte Bardot var hennes stora idol. Och
samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, Barbie-dockornas "drottning" eller ordförande, hade liknande
förebilder.
Hur annorlunda var inte Sonja som var starkt kritisk mot dessa förljugna kvinnoideal! En av hennes stora
förebilder var filosofen Sokrates som vandrade omkring barfota på gatorna och drog in alla han mötte i
filosofiska diskussioner. Det var hans livsstil hon gillade, inte hans idéer, för hon var mycket modern och
före sin tid.
Hon levde också mycket som hon lärde. Hon var pratsam, öppen, diskussionslysten, kritisk och stridbar.
Denna läggning gjorde det inte lätt för henne. Hon råkade ofta i kollision med omgivningen som var mycket
konservativ när det gällde kvinnors och mäns uppförande.
På den tiden (1950- och 60-talen) fick hon hela samhället, ja till och med polisen, emot sig när hon
protesterade mot de sexuella trakasserier som hon så ofta utsattes för. Nu skulle hon nog ha fått de flesta
på sin sida.
Sonja skrev själv att hon ville göra sitt liv till en sång. Det blev inte bara en klagosång utan också
en jubelsång över naturen och dess möjligheter.
I en dödsruna i samband med hennes bortgång skrev Gunnel Enby i Göteborgs-Posten:
"Sonja Andersson har lämnat sitt diktarrum i Haga, hon finns inte längre bland Göteborgs författare.
Få lärde under hennes levnad känna de fina dikter hon sände ut, men vi som vant oss vid att varje år få
ett nytt litet häfte "ordkvalité" av Sonjas märke att recensera kommer att sakna hennes meddelanden till
oss och alla andra. ... Hennes lyriska bomärke var en metaforisk kraft och vitalitet ... Sonja Andersson
är inte bara en poet som glimmat till i utkanten av kulturens Sverige, flera dikter har den lyskraft som
ger liv."
Andra minnesord:
"I det dårhus som världen nu är orkade hon till sist inte leva. Vid sin död -76 var hon 44 år. Det sägs
att hon gick rakt ut i havet, det hav som hon besjungit i så många dikter:
Hav i omlopp
Kraft som inspirerar.
Lyft min själ!
Låt mig sitta vid dig
När det våras."
Nina Södergren, Östra Småland
"Med henne gick en särpräglad poet och människa bort. Men hennes dikter är mer levande än någonsin."
Jan Kantor, Arbetarbladet
"Det är tragiskt att märka att det var en författarinna mitt inne i ett spännade författarskap som
dog bara 44 år gammal."
Birgitta Medelius, Vår Lösen
"Om hon kommit på något av de större förlagen hade hon med största sannolikhet mötts med ett betydligt
större intresse. Detta är bara att konstatera och ta till sig som en tankeställare."
Lennart Sjögren, BLM
"När den är som bäst kan hennes poesi mäta sig med många av våra stora etablerade poeters och redan i
mitten av 70-talet skrev GT:s kritiker Bengt Eriksson 'Två Sonjor vill jag nämna samtidigt: Åkesson och
Andersson. Skall jag rekommendera er att skaffa en av dessa diktböcker så är det Sonja Anderssons.'
Hennes poesi lever på sin ärlighet och sin stillsamma humor. Den förmår uttrycka såväl oförställd livsglädje
som mörk förtvivlan."
Rickard Lindholm i en betraktelse på GT:s kultursida 1999.
*
Sonja Andersson ligger begravd på Kvibergs kyrkogård i Göteborg under en av de enar som hon besjungit i
dikten O en, du fattigfru på berget. Hon skulle ha fyllt 74 år den 5 juli.
Siv Andersson
ALIDA BOK
.jpg)
