Det finns inga hedrande mord eller heliga krig. Alla krig är organiserade massmord.
Har så kallade hedersmord kulturella orsaker eller skall de betraktas som andra kvinnomord? Detta är
den viktigaste frågan i den nyutkomna boken Debatten om hedersmord - Feminism eller rasism som utges på
Svartvitts förlag med Stieg Larsson och Cecilia Englund som redaktörer.
Man kommer att tänka på moment 22; hur man än vänder sig blir det fel. Ger man hedersmord en kulturell
förklaring kan man anklagas för rasism eftersom då alla invandrarmän från starkt patriarkala samhällen
stämplas som potentiella kvinnomördare.
De som å andra sidan hävdar att hedersmord inte alls har någon kulturell förankring utan skall betraktas
som vilka kvinnomord som helst anklagas (med rätta) för att vilja sopa det hemska kvinnoförtrycket i en
del kulturer under mattan. Detta synsätt är ett svek mot alla som kämpar mot förtrycket. (Det är nästan
som att förneka förintelsen; man är positiv till att förinta frigjorda kvinnor.) Anhängare av den här
linjen anklagas inte sällan för att stödja hedersmord.
Dessa personer anser således att det är viktigare att skydda oskyldiga invandrarmän från att misstänkliggöras
än att skydda oskyldiga invandrarkvinnor från att mördas! En sådan skevhet kan bara accepteras i en hård
mansdiktatur.
Min egen ståndpunkt är klar : De så kallade hedersmorden har givetvis en kulturell orsak.
I boken medverkar åtta skribenter med invandrarbakgrund, sex av dem är kvinnor. Deras uppgift har varit
att granska och kommentera de påståenden som framfördes under debatten efter mordet på Fadime Sahindal i
januari 2002.
Självgoda
Jag skall inte här ingående recensera de olika debattinläggen utan nöjer mig med att kommentera en del inslag
i dem samt att bemöta olika synpunkter som kommer fram i boken.
Man får intrycket att invandrarna finner svenskarna självgoda. De menar att svenskar (och andra
västerlänningar) anser sin kultur överlägsen och jämlik. Men, påpekas det, i själva verket förekommer
kvinnoförtryck även i Sverige. Också svenskar våldför sig på kvinnor och misshandlar och mördar dem.
Detta är sant. Men orsaken till misshandeln är ofta annorlunda.
Jag har levt i Sverige i hela mitt liv och hört talas om många hemska mord och andra brott mot kvinnor,
begångna av svenska män - i svartsjuka, raseri, psykisk sjukdom.
Men aldrig har jag hört talas om att en svensk far dödat sin dotter för att hon haft en pojkvän han inte
gillat, eller för att hon klätt sig på ett sätt som misshagat honom.
Det är också konstigt att fäderna inte dödar sina söner av liknande skäl, om dessa mord inte har något med
kvinnoförtryck att göra.
Boken förefaller bygga på ett missförstånd, nämligen att svenskarna menar att det inte förekommer något
kvinnoförtryck i Sverige. Jag håller med om att man kan få det intrycket ibland. Men varför har vi i så
fall en så stark feministisk kamp och så många kvinnoorganisationer?
Visst har svenska kvinnor nått jämförelsevis långt. I de flesta avseenden är de jämställda med männen och har
samma möjligheter. Men detta är något ganska nytt.
För inte så länge sedan var Sverige ett av Europas mest utpräglade manssamhällen, där kvinnorna hade mycket
litet att säga till om. Sviterna av detta lever fortfarande kvar och yttrar sig i värderingar, tänkesätt,
beteendemönster mm.
Misshandel
Även i Sverige var det förr i tiden vanligt att män misshandlade och slog sina hustrur och kanske också
döttrar. Det var husbondens rätt att göra så. I litteratur från förra och förrförra århundradet framgår
det att kvinnomisshandel var ett rätt så vanligt inslag i det svenska familjelivet. Och säkert är mörkertalet
stort eftersom litteraturen till största delen skrivits av män och eftersom kvinnorna nog knappast skulle ha
vågat skriva om ett så känsligt ämne eller fått artiklar om det publicerade. Kvinnomisshandel förbjöds i lag
1864. Men först 1982 föll misshandel i hemmet under allmänt åtal. Tidigare sågs kvinnomisshandel som en
privatsak.
Också när svenska män misshandlar och mördar kvinnor ligger förklaringen givetvis ofta i att de påverkas av
den kultur av våld och brottslighet som växt fram under århundraden, ja årtusenden av mansmakt.
Men det finns en stor skillnad mellan kvinnans ställning i Sverige och i de patriarkala kulturerna i t ex
Mellanöstern. I Sverige har kvinnorna lyckats kämpa sig till en mycket bättre position och de har haft
större möjlighet att påverka samhället. Detta har lett till att våldet minskat och männen blivit fredligare.
Det har också fått många andra positiva effekter på både individer och samhälle.
En liknande utveckling kommer säkert att ske i andra länder som nu är hårda mansdiktaturer.
Gränser
Så länge kvinnorna håller sig inom gränserna för det tillåtna behöver de kanske inte märka så mycket av
förtrycket, vare sig i Öst eller Väst. Det är därför som somliga hävdar att det inte förekommer något
kvinnoförtryck ens i de mest utpräglade patriarkaten.
Det är när kvinnorna närmar sig eller överskrider gränserna som repressalier träder in. Och gränserna för
vad en kvinna får och inte får göra är mycket snävare i de utpräglade patriarkaten än i t ex Sverige.
Vad som är en överlägsen och underlägsen kultur kan diskuteras. Kanske kan några mått vara kunskapsnivån,
graden av mänsklig utveckling och frihet, demokrati och jämställdhet, materiellt välstånd osv. Hur som helst
så varierar det vilken kultur som ligger före. Tidigare har kulturer i Mellanöstern varit ledande, nu
förefaller de ha stagnerat eller gått tillbaka. Enligt min mening är den innersta orsaken till detta
kvinnornas svaga ställning. Men detta förstår man bättre om man läser boken Vägen ut eller Det grymma
manssamhället (ALIDA BOK) .
Brister
Alla kulturer har sina brister, så även den västerländska. Här finns en skev kvinno- och människosyn, stora
kunskapsluckor, enorma skillnader i materiellt välstånd, isolering och ensamhet samt också brister i demokrati
och yttrandefrihet.
I boken hävdas att många debattörer generaliserar och drar alla invandrare över en kam. Där kan jag hålla med.
Men det är omöjligt att diskutera kulturer och samhällen utan att generalisera. De består ju av individer med
olika läggning, intellligens, kön, utbildnings- och utvecklingsnivå, olika bakgrunder och miljö och så vidare.
Men det finns också en gemensam bas och andra gemensamma nämnare, som gör att individerna kan hänföras till
samma kultur.
Bara en mycket liten del av de invandrade männen från de hårdaste mansdiktaturerna gör sig skyldiga till våld
och mord. Och man kanske kan anta att många av dem som flyr från förtryck och våld i sina hemländer tillhör de
mer fridsamma och demokratiska.
I boken framförs klagomål på att invandrarna tvingas anpassa sig till den "överlägsna" kultur de kommit till.
Jag vill framhålla att alla invandrare från vilket land de än må vara måste anpassa sig till det samhälle de
kommer till och försöka rätta sig efter dess lagar och värderingar. Därmed inte sagt att de måste ge upp sin
etniska identitet. De kan behålla sin kultur och sina sedvänjor i den mån de inte strider mot de svenska
lagarna eller de mänskliga rättigheterna.
Det sker alltid ett givande och ett tagande. De nya invandrarna är i ett svagt läge pga språksvårigheter.
Men när dessa försvunnit hos den andra generationen invandrare som vuxit upp i Sverige kan de nya svenskarnas
bidrag till kulturen bli större. Tankarna går till USA där många kulturer blandats och skapat något nytt.
Oheliga krig
Mord accepteras inte i någon religion eller kultur skriver Javeria Rizvi, född i Pakistan. Då glömmer hon
Pela Atroshi, en 21-årig kvinna med kurdisk-irakisk bakgrund som 1999 mördades av sin farbror. Mordet begicks
i Irak och mördaren gick fri där. Men eftersom brottet kan ha planerats i Sverige öppnades en ny rättegång
här och gärningsmännen kunde straffas.
Hon glömmer också att det i Koranen talas om heliga krig. Är inte krig organiserade massmord?
Ett par av avsnitten i boken gör ett särskilt starkt intryck. Det är Fadime Sahindals tal till Sveriges
riksdag 20 november 2001, två månader innan hon mördades. Förgäves vädjade hon om hjälp för sig och andra
invandrarflickor i liknande situation. Talet är enkelt, rakt på sak, klart och tydligt. Hon talar om kultur
och sedvänjor som orsak till våldet.
Också Tara Twana född i Kurdistan men bosatt i Sverige sedan 1991 vågar sjunga ut. Hon medger utan omsvep
att dessa mord är ett inslag i den mansdominerade kulturen. För att lösa problemet måste vi börja med att
erkänna att det inte är så ovanligt som man vill göra sken av. Det handlar i grunden om en förvriden
kvinnosyn, framhåller Tara.
Flaggning efter hedersmord
Här följer några utdrag ur hennes artikel:
"I patriarkala samhällen är det männen som definierar heder och sätter upp regler för hur kvinnorna skall
leva. Kvinnomord är något som utförs av manliga familjemedlemmar. Denna brutalitet är ett sätt att kontrollera
och begränsa kvinnors sexualitet och frihet och man åberopar ofta stöd för sina handlingar i religionen eller
kulturen ...
Mannen vinner fördelar i samhället på kvinnans underkastelse. Det finns hela tiden ett yttre tvång från
gammaldags värderingar och sedvänjor vilket leder till en motvilja mot att bryta sönder dessa tankesystem
vilka gynnar mord på kvinnor.
I Jordanien är det vanligt att familjen hänger en flagga över sitt hus när ett hedersmord utförts, vilket
bekräftar för omgivningen att man nu fått tillbaka familjens heder, att man gjort det som har förväntats.
För att mörda en kvinna kan det räcka med ett ogrundat rykte. Att man har valt fel man, fel kläder, fel
vänner, fel frisyr, fel yrke. I princip vad som helst som männen av någon anledning kan anse vara felaktigt."
Tara Twana skriver också att hedersmord i modern tid främst förekommer i de patriarkala samhällena i
Mellanöstern, Nordafrika, Sydamerika, Indien, Bangladesh och Pakistan.
Andra av författarna verkar rädda för att sjunga ut. Deras artiklar är ofta motsägelsefulla och vacklande.
Det blir också en del upprepningar, eftersom alla skriver om samma ämne.
överblick
Boken ger en bra överblick över kända hedersmord som begåtts i Sverige. Det är nyttigt att bli påmind om
detta våld som fortfarande utövas runt omkring oss. Slutsatsen i boken blir att väldigt lite förändrats
under de två senaste åren även om en del har hänt.
Vad skall man då göra för att komma tillrätta med problemet? Det viktigaste, förutom att ge de utsatta
kvinnorna skydd, är att medvetandegöra både kvinnor och män i könsrollsfrågor. Den enda bok som har
förmågan att verkligen frigöra människorna, både kvinnor och män, från könsförtrycket är Vägen ut eller Det grymma
manssamhället
Redan vid ankomsten till Sverige bör invandrarna få gedigen information på sitt modersmål om vilka regler,
lagar och värderingar som gäller i det nya landet. Särskilt utrymme bör ägnas åt könsrollerna, eftersom
kulturkrockarna är störst där. Man bör tydligt visa att hedersmord inte tolereras. Invandrare från berörda
länder bör (på ett inte alltför kränkande sätt) informeras om att kvinnomördare inte går fria utan får
lagens strängaste straff. De bör också upplysas om att våldtäkt och annat våld kan ge hårda straff.
Mariann Andersson
.jpg)
